Tisdag - Den värsta dagen i mitt liv. . .

I går var npg den värsta dagen i mitt liv. Hade verkligen en sådan dödsångest att jag trodde min dag var kommen.
För er som känner mig är jag verkligen jätterädd för döden och det e en sak som verkligen skrämmer mig till vansinne vissa dagar är värre än andra. Har blivit bättre med åren men inte så mycket som jag hade velat.

I alla fall allt började med att jag sitter och kollar på film med lite choklad med nätter i och en Coca-Cola. Känner att det börjar klia i halsen och känner av en liten lätt svullnad får så klart panik och ringer mamma som säger att jag måste ringa sjukvårdsupplysningen. Ringer dit och blir kopplad till 112. Dem skickar självklart en ambulans och jag kommer på att vi har beetrapred hemma som e till rasmus löser upp 12 st i ett glas och dricker den, men fasiken vilka dubbelslag man fick.

känns som en evighet innan ambulansen kommer, men kommer efter ett tag sätter nål och kör in med mig. Väl i ambulansen ger dem mig Adrenalin intravenöst. och fy fan säger jg bara trodde verkligen jag skulle dö där och då.

Hjärtat rusade och jag kände av hela blodomloppet i kroppen och inte tala om vilket tryck jag hade i huvudet. (Om du vet hur det känns när man har migrän? och någon spelar dunka dunka musik. ta den känslan och gånga med 100 så får du fram vilken huvudvärk jag hade.) Och självklart fick jag ju panik så det blev ju lite värre av det. Men den känslan fy fan. torde det aldrig skulle släppa. kändes som en evighet men i själva verket varade det bara i några minuter.

När man väl var inne så blev jag så trött och huvudet värkte fortfarande, men jag kände mig bättre. Men det jobbigaste var när doktorn skulle ställa massa frågor svårt att koncentrera sig nä man har sådan smärta. Hade så ont så jag spydde ett par gånger. Så när jag väl kom in på rummet och fick lite mer medicin så somnade jag.

Men vaknade några gånger under natten och undrade var jag var. Sov som bäst på morgonen, men självklart kom ju läkarna in då och väckte en. . ..

Nää känner att det blev lite väl långt inlägg om min rädsla i går, men känner att jag måste få skriva av mig för att kunna bearbeta detta. För det var verkligen en sådan hemsk upplevelse i går. det med adrenalinet kommer sitta kvar länge. . .

//Sandra - Ta vara på allt, för en dag kan allt vara för sent!

Måndag - 29/1-12

I går Var en alldeles lycklig dag för oss här hemma. På kvällen när vi alla hade kommit hem och jag satt i soffan och pratade med mamma i telefon så hände något som vi inte hade förväntat oss på länge!!!

Rasmus ställde sig upp längs med soffbordet och (Hör och häpna) Han tog 4-5 steg när han gick längs med bordet. Det var verkligen en sådan lycka.

Vi hade ju inte förväntat oss detta då han inte har så mycket krafter kvar och framförallt knappt inga muskler i benen i med alla cellgifter han får. Och dem har sagt till oss att det kan dröja nu ända tills vi slutar med behandlingen att han inte börjar gå förens det. . .

Men bara att han tog några steg e för oss en sådan enorm lycka!<3


//Sandra - Ett sådant ögonblick man bara blir helt varm av i kroppen=)

Lördag - ta inget för givet. . .

Började dagen med att släppa ut hästarna, för att sen göra mig i ordning för att köra ner till Lund för att hämta hem rasmus och sambon.

Rasmus blev så klart glad över att se sin mamma. så vi satt och lekte en stund sen somnade både han och jag=) hehe

Men Värken rasmus eller min sambo fick komma hem i dag, då rasmus värden inte hade gått ner tillräckligt som dem skulle. Ska vara nere på 0.2 men hans är på 0.21 så det fattas så lite. Torde att det skulle gå ner till eftermiddagen men så var inte fallet i dag. så jag fick sätta mig i bilen och köra hem själv.

Hemfärden blev inte den heller så lyckad, då jag kom ut så hade jag fått parkeringsböter. Hade glömt av att man bara fick stå där i två timmar i taget och i med jag somnade så glömde jag bort det.
Sen när man kommit ut på motorvägen från lund ja då ser man en massa blåljusen och en lång kö, visade sig att det var en bil som brunnit och en krock.

Så efter att ha stått i en kö i 40 min så kunde jag äntligen köra hem. väl hemma så var det svinkallt i huset så det första man fick göra var att sätta eld.

Sitter nu här med en frysen näsa=(.
Oliver fick vara hos sin farmor även en natt till. var ju inte hemma förens vid 8 så tyckte det var lika bra att han sov där.han älskar ju sin farmor så jag tror inte han blir allt för sur=).

Så vi hoppas att värdena går ner nu under natten så han får komma hem i morgon. Vi har ju gjort så att jag kör ner dem för det är lite riskabelt att ta tåget då det finns så många virus där så det e inte lägligt att rasmus blir sjuk igen. och sen e vi för snåla för att låta bilen stå där nere, kostar ju skjortan i parkeringsavgift=(

Blir till att vara vaken i ett antal timmar till så man kan få upp värmen i huset. är ju så typiskt också bara för att jag vet att jag inte få sova så e man svin trött bara för det:P haha

//Sandra- Ta inget för givet.

Torsdag - Oliver

Ville att oliver ska få ett helt eget inlägg då på bara några dagar har han verkligen utvecklats.

Han förstår så mycket nu så man blir helt förvånad hur snabbt dem verkligen kan lära sig saker och ting. Han har även börjat säga mer enstaka ord. Som i dag till ex han sa två nya ord så helt utan något.

Satt i badet och han höll i sin leksaks anka och jag bara började säga anka och efter att jag sagt det 4 gånger så säger han ankga.

Sen när jag då ska sätta på honom blöjan och säger blöja vad säger han inte då jo han säger blöja. Så gulligt.

Är så roligt nu när dem börjar prata lite och förstår så mycket, Men dock så e han verkligen rastlös, så jag tror att vi gör rätt i att sätta han på dagis till våren. Tror att han behöver ha den stimulansen för det märks att han behöver göra av med lite energi.

Tror även för övrigt att han har börjat komma in lite i 2 års tråtsen. för han kan vara välldigt envis när det väl gäller och han kan verkligen töja på ens humör i bland. . . Men han är lika go för det.

Måste bara berätta om en insident som hände föra veckan.

Jag satt i soffan och kolla på tv, och oliver kommer in till mig och hoppar upp i knät och gosar. sen kommer rasmus krypande och står på knä nere vid soffan och vill upp vad gör inte Oliver då jo han räcker fram sin hand och försöker dra upp sin bror.
Så jag tar upp rasmus så att vi alla tre kan sitta och kela lite.

Sen börjar då rasmus ändra på tv kanalerna och jag tar i från honom dosan då jag kollar på ett tv program. Och han blir verkligen så ledsen så han gråter, och vad gör inte oliver då jo han försöker trösta sin bror ger honom en kram och klappar honom på huvudet.

Var så gulligt så jag fick verkligen tårar i ögonen, tänk att han verkligen är så mån om sin bror.

Älskar verkligen mina barn så otroligt mycket, Dem e verkligen det bästa som hänt mig på länge.

//Sandra - älskar er så oerhört mycket<3

Torsdag - behandlingar. . .

Har varit så mycket nu den senaste tiden, tycker att dagarna dem bara flyger i väg och då går man bara hemma om dagarna.
Vi har i alla fall kommit hem från sjukhuset och rasmus har avslutat sin antibiotika kur. Det visade sig som sagt att han hade lungenflamation och ett PR virus. Så nu för att han förhoppningsvis ska slippa få tillbaka den så ska han få en underhålls behandling som han ska ha varje Lördag och Söndag Morgon och kväll. Dem flesta som har just Leukemi får ha denna typ av antibiotika som underhåll.

Det var ju meningen att Rasmus skulle ha fått sin behandling igen förra veckan men dagen innan drabbades jag av magsjuka sen smittade jag hela familjen sp vi fick skjuta upp allt tills denna vecka. så i Tisdags skjutsade jag ner sambon och rasmus till lund ( vågar inte ta tåget, vill inte riskera att rasmus får någon smitta där ifrån) Och förhoppnings vis kommer dem hem i morgon då all cellgifter har gått ur kroppen. =)

Så nu e han inne i en fas i schemat som e väldigt intensiv och jobbig. Var tredje vecka är det lund och dem två andra är det Växjö plus att han ska ha två olika sorters tabletter med cellgifter så han kommer vara väldigt nedtryckt i sitt immunförsvar.

Annars flyter livet på som vanligt, dock e det lite tråkigt att alltid gå hemma, men man vänjer sig.
Men det märks att man e lite rastlös för man kan i bland börja tjafsa med sambon av bara småsaker, så vi behöver nog komma bort lite och få hitta på lite skoj.

Men så e livet i bland.

//Sandra-

God fortsättning. . . .

God fortsättning alla minna vänner, Hoppas ni har haft en underbart bra nyårsafton. Själv fick man fira in det nya året på sjukhuset, men mig gör det absolut ingenting så länge rasmus blir frisk så spellar inget annat någon roll.

Får se när vi kommer komma hem härifrån, men vill absolut inte åka hem förens andningen är oki.

Vi ha faktiskt sänkt syrgasen nu till 0.50 innan hade han 0.75så det är ett steg framåt
I morgon ska vi försöka att ge rasmus måltider i stället för att matdroppet ska gå hela tiden.
Och proverna är på väg uppåt nu, och han är mycket piggare och börjar verkligen få tillbaka sitt humör så han e verkligen på förbättringsväg.
=)

Oliver han har varit väldigt mammig nu dem senaste dagarna i går när jag var hemma så när jag skulle åka igen så blev oliver så ledsen så han bara grät varje gång jag gick så vi fick ta det lite lugnt satte han i soffan så Chris fick gosa med honom och satte fram en liten skål med godis så då lät han mig gå. E inte alltid lätt ens hjärta det e verkligen krossat när man tvingas att vara i från det andra barnet.

Men nu e det ett nytt år och jag hoppas verkligen att detta blir ett bra år för oss alla i min familj för det tycker jag att vi har förtjänat. <3

//Sandra!