Men allt var som det var innan så jag fick åka hem och äta lite sill och potatis, men skulle komma tillbaka på söndag morgon och ta ett nytt prov på urinen.
åkte in vid 11 tiden på söndag förmiddag, och tog då nytt blodtryck vilket var högt och hade fortfarande en 2 i urinen, så dem ville ha kvar mig för att dem eventuellt skulle sätta i gång mig då jag även började känna mig lite sjuk.
Fick ligga med CTG i en timme, sen kom doktorn in och skulle känna på mig och då visade sig det att jag var öppen 3cm, vilket var positivt så det bestämdes att dem skulle sätta i gång mig dagen där på!
Måndagen den 28/6
Blev väckt klockan 8.20 av att två sköterskor kom in och förberedde mig på igångsättningen.
Nu blev man verkligen nervös, för nu fanns det ingen återvändo, men samtidigt så var det spännande att äntligen snart skulle jag få träffa minna två små underbara pojkar.
kl 9.00 tog dem hål på hinnan och ut forsade vattnet. och efter en liten stund så började värkarna att komma. Först var dem inte så farliga men sen framåt middag var det helt sjukt vad ont det gjorde. så jag fick börja med lustgas, och kan säga som så att gud nåde den som tog den i från mig den. Men hade fortfarande värk lindrade det bara lite.
Var fortfarande öppen 3cm hade inte hänt någon ting sedan i morse, å n hade jag verkligen ont, så docktorn beslutade sig för att sätta en EDA.
Det var inte lite smärtfritt kunde jag säga. För det första ska du ligga helt stilla när han lägger en bedövning , och det e inte det lättaste när han sticker en rätt i nerven, ont som fan gjorde det så jag trodde jag skulle dö. och sen när allt var på plats fick jag äntligen medlet.
Men då visade det sig efter en stund att han hade satt den snett så det hjälpte bara på ena sidan, så man hade fortfarande ont.
Sa att jag inte pallade smärtan(hade fortfarande inte öppnat mig någonting sedan i morse) så jag ville ha kejsarsnitt men nej det vägrade dem att göra, fast jag sa att bara så ni vet så e jag förlossningsrädd och vill att ni lyssnar på mig när jag säger att jag inte pallar trycket. Men ingen lyssnade på den biten.
När klockan var ca 18.15 så kom sköterskan in och skulle känna på mig igen, och det hade fortfarande inte hänt någonting, så dem gav mig en spruta i rumpan( vet inte vad det var för något. Men antagligen var det något som skulle få mig att slappna av.)
Efter ca en timme så började jag känna att jag ville krysta, så Kristel (sambons flickvän som var med) fick kalla på sköterskan. och då nä hon kände så var jag äntligen öppen helt så nu var det bara att krysta. vilken känsla det var att äntligen få hjälpa till. då gjorde det inte lika ont när man fick värkarna, var nästan en väldigt skön känsla kan jag säga.
Jobbigt var det å varmt i rummet så till och med personalen svettades. å spydde gjorde jag som en gris fyllde tre stycken spypåsar, inget vidare kul.
Var rätt så förbannad på personalen ett tag för att dem hela tiden skulle ha fingrarna mellan benen var ju fan obehagligt, så till slut var jag så förbannad så jag sa till dem att om ni inte tar ut fingrarna snart så kan ni gå här i från, och våga INTE ta i från mig lustgasen för den vill jag fortfarande ha. (vid detta lagret så hade eda´n släppt)
Efter några gånger så lät dem fingrarna va, om jag lovade att krysta , kan säga att dem berömde mig faktisk för att jag var riktigt bra på krystningarna he he...
Vid ca 20.54 så var lilla Rasmus ute (fick ta lite hjälp med sugklockan) ååå vilken känsla det var att få se det lilla livet som hade legat i min mage i nästan 8 månader. Var helt slut nu, men det var ingen rast och ingen ro för nu skulle hans lilla tvilling ut med.
Det tog nästan en helt timme innan han var ute. var så slut så jag somnade nästan, och ärligt talat så ville jag inte krysta för jag tyckte det kunde räka nu.
(var helt väck av all lustgas man hade sugit i sig)
Men när dem sa att om han inte kommer snart måste vi ta kejsarsnitt på dig. Då tänkte jag att nää kunde ni inte ge mig kejsarsnitt när jag verkligen ville ha det så ska ni fan inte göra det nu, så efter ett par krystvärkar så var han med ute med hjälp av sugklockan. Och ut kom lilla oliver ca 21.50.
efter det så var det dags att bli sydd, (fick veta efteråt att dem hade klippt upp mig lite med.) annars hade jag bara spruckit ytterst lite.
Sammanfattningsvis: så var det en väldigt häftig upplevelse man var med om, och vilken känsla man fick när barnen var ute, trodde inte att det var möjligt att älska någon så mycket som man gör med sina egna barn, den känslan kan bara den som varit med om en förlossning fatta hur man känner.
Till mina kära små barn Rasmus och Oliver ni e verkligen älskade!
// Sandra: En väldigt stolt och lycklig mamma till två helt underbara gossar! <3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar