25/7-20011...

... Är den värsda dagen i mitt liv!.

Allt började som en helt vanlig dag, jag skulle till jobbet och sambon var hemma med barnen.
Rasmus hade varit sjuk och haft feber lite till och från, i hela tre veckors tid.

Allt började när vi skulle åka på semester han blev magsjuk, och det varade i ca 3 dagar sen blev han bättre igen och vi hade en underbart trevlig semester.
När vi skulle hem igen så blev han åter igen magsjuk och denna gången hade han även feber.
så på onsdagen där åkte vi in till akuten i Kristiansdag i med vi redan var nere i Hästveda hos minna föräldrar. där fick vi bara vätske ersättning och alvedon, blev hemskickade igen.
sen fick han feber igen på fredagen så jag ringde vårdcentralen, och där sa dem att han kan ha feber upp till 10 dagar utan problem när det är en infektion. så vi fick åka hem igen. men han blev lite bättre men fick tyvärr tillbaka febern igen på torsdagen, ringde då vårdcentralen på fredagen och fick pka in men dem sa då även samma sak att vi ska avakta och se efter helgen blir det inte bättre skulle vi ringa igen. sagt och gjort vi åkte hem´, och helgen den gick men han blev inte bättre.

Jusst denna dagen som sagt skulle jag åka till jobbet och sambon skulle ta i mot telefonsamtalet när dem ringde från vårdcentralen.
fick veta på jobbet sen att den skulle åka in till barnakuten för att ta lite prover, äntligen är det någon som kan ta lite prover, fattar fortfaranade inte varför dem inte gjort detta ännu...

i alla fall dagen den gick, och framåtkvällen får jag ett telefonsamtal av sambon där han säger att jag måste komma in till växjö. och jag blir ju självklart helt husterisk och skriker och håller på vill ju veta vad som e fel, så till slut säger sambon det som jag absolut INTE hade kunat tänka mig i den vildaste fantasin, lilla Rasmus har förmodligen fått Leukimi!

Hela vägen in till växjö är för mig en hel dimma, kunde knapp tänka och hoppades på att man snart skulle vakna upp av denna mardröm. Fick värsta gråtatacker i mellan åt.

När jag äntligen var framme i växjö som kändes som en hel evighet så får jag äntligen träffa sambon och BARNEN. och där ine bara brister allt jag gråter som bara den där i sängen ligger ju rasmus med en slag i armen och är självklart glad för att mamma har kommit.

får prata med en läkare där och ställa lite frågot, får även veta att vi ska åka in till LUND och han ska genomgå en operation för att faställa vad det är för leukimi han har och vilken behandling han ska få.
Men att detta är bara början på en LÅÅNG behandling som kan ta upp i mot 2 år innan den blir bra!

För en sak är säker och det är att detta ska vi klara, vi ska vinna över denna sjukdomen så änkelt är det bara!

Rasmus mamma och pappa och brorsan tror på dig! Allt kommer bli bra. Alla tror på dig och ger dig ditt stöd! Jag ber här och nu till GUD att allt kommer bli bra och att han ska hjälpa dig igenom detta

ÄLSKADE LILLA RASMUS!<3<3<3