Tandläkaren. . .

Har varit hos tandläkaren i dag med rasmus. Han var faktiskt jätte duktig, protesterade inte när man skulle öppna munnen eller något sådant.

Annars har det inte hänt så mycket i dag!, dem flesta av dagarna ser likadana ut. tabletter, blodprov, tämp och välling vid 8. Sen är det frukost och in i duschen. sen mat vid 12 och därefter lite vila. efter det är det dags för tabletter igen, och sen går vi oftast ner till Lekavdelningen så att Oliver och Rasmus får leka av sig lite, sen är det dags för mat igen, och därefter lite lek i korridoren, sen är det kvällsmat, tabletter och sen i säng igen.

Så håller det på, vist i bland ska vi på någon undersökning, men inte så ofta, kanske inte ska klaga. Men visst dagarna får gärna se ut så här bara han blir frisk igen så spelar det ingen roll!.

Proverna ser fortfarande bra ut, och hans canserceller är så gott som borta, det är ju nu dem resterande två åren som behandlingen går ut på att ta död på den sista cancer cellen.
Väntar fortfarande på dem sista provsvaren så man vet vilken behandling han kommer att få, han är ju lite på gränsen också!

Läkaren sa det att dem som får Leukemi under 1 år har det oftast sedan födslen. och dem behandlar man annorlunda för där vet man oftast att det har med generna och dna´t att göra.
Sen dem som är efter ett år dem behandlar man då på ett annat sätt som heter NOPHO-ALL-2008-protokollet.och sen lägger man då till olika behandlingar vilken sort dem har. Man delar ju in alla i tre grupper, där den sista är den aggressivaste med cellgifter. och det spelar lite roll vad DNA´t visar.

Kanske låter lite rörigt men vet inte hur jag ska förklara det annars.

Men på Onsdag ska han i alla fall sövas igen, och då ska dem ta prover på rygmärgsvätskan för att se om den är smittad ( Oftast dem som har leukemi får det i ryggmärgsvätskan och om dem har det där kan det cancern sätta sig uppe i hjärnan på hinnorna.) Även om han inte skulle ha smitt an där så kommer dem fortsätta att spruta in det med gämna mellan rum, i förebyggande syfte.
Om den visar att den är frisk kommer dem att spruta in detta i ryggmärgsvätskan 15 gånger, men om den har smittats så blir det ca 22 gånger dem gör detta.

Bara tanken att dem ska söva han så många gånger gör en annan skräckslagen, i med jag själv är så rädd för allt som har med sövning och göra, så måste jag samtidigt som jag måste vara stark för rasmus skull så måste jag också bearbeta för mig själv också. Vist sambon kan ju vara med när han sövs så att jag skippar men samtidigt så känns det som man har mer kontroll när man själv är med.

Sen är det ju i och för sig jobbigt att lämna sitt barn i andras händer där man ger dem ansvaret och att man själv inte kan vara med och bevaka någonting, det är också en jobbig grej.

Men som sagt han ska bli frisk från detta och tillsammans ska vi klara detta.
Är så oerhört tacksam för alla människor som ställer upp för oss och hjälper oss med att fixsa allt och framför allt tack till alla som ber för min lilla älskade son!

//Sandra - Rasmus Och Oliver <3<3<3 älskar er över allt annat här i världen!